Camilla Hammarströms nya dikter är kärlekslyrik med ljusa och dova klanger. De älskande kropparnas plats i rummet sonderas. Omgivningen tas in och färgas av förhoppning och ängslan. Världen byggs upp och faller samman i förälskelsens skapelsevåndor. Bilden av den älskade är en fixpunkt som svårligen låter sig fångas. Ömsint envisas dikten med att likväl försöka.

Ord som får mening när du
stryker över mynningen.
Fröhus liknande en klase 
fruktkart. Du kom. På håll
med rasande lockar syntes
daggens blänk. Trädskuggor
gör marken fläckig.
Du ingjuter i mig. Åska.
Mörkt och blint går det
mig till sinnes.

Pressröster:

”Säkert är bara att Eros planteringar är långt ifrån entydig. Dikten verkar förändras för varje läsning. Det är som om den andas, hela tiden skjuter nya skott. I sin kontrollerade vildvuxenhet påminner den om den allra bästa sortens trädgård.”

Rebecka Kärde i Aftonbladet

”Myten etableras, liksom ett vi, placerade i en kärleksrelation, i en passionshistoria, kamouflerad i växtlighetens språk. Här finns vackra rader om träd och djur. Dikten är spröd, tunn, eterisk – och ett av de ord som bäst beskriver den återfinns i boken – ”ångande”. Övergångarna i dikterna är lika hårda som atmosfären är mjuk – Hammarström skildrar mötet mellan det hårda och det mjuka, i sina sammanförande dikter. Det manar till en annan slags läsart, som bekräftar både den mildhet och bryskhet som finns i kärleken.”

Bernur