Robert Ståhl

själv tredje

Dikter

Häftad

ISBN 978-91-85725-68-7

Utkommen 2022

Vårt pris 200:-

I ett bostadshus, någonstans bland alla tätorter, vaknar en av hyresgästerna upp med ett lokalsinne som överskrider tid och rum… Det är som vanligt

Hur säger man det?

frågar Robert Ståhl med en text flödande ur sin källa, förgrenad likt ett vatten och spridd bortom flodens utlopp i havet. Och där, i takt med vatten- massornas vågrörelser, förs textens egenton in i lyssnandet som hörs när det svänger om ordens sammansättning

Lyssna

Foto: Eva Bergström

Robert Ståhl debuterade 1999 med diktsamlingen OM som belönades med Katapultpriset för bästa debut. Han har sedan dess gett ut Gives det (2003), Soft Fysik (2005) och verzweigungsaktivitäten (2013).

Pressröst om själv tredje:

Också som en skildring av ensamhet och dödsångest äter själv tredje sig in i kroppen. Ståhl lyckas med att vara kritisk men aldrig dömande i sin blick. Blicken på hyresgästen är öm både när hon skildras utifrån och när hon framträder i första person. Spädbarnet på golvet funkar som en katalysator för minnet och föranleder bland annat hyresgästen att ta fram familjealbum med pärmar i ormskinnsimitation. Rör ormen vid henne drar hon sig undan, upplyser hon. Ormen blir här en bild för minnet. Vad det är i minnena som hotar är inte klart. De allra värsta är tydligen de som aldrig funnits ”/…/ minnen som finns / fast de aldrig har funnits /…/”Med en orolig röst talar hon om alla inbördes sammanhang, att de ”bara växer” och att många fler än ”jag” stänger in sig. 

Gordana Spasic i Örnen & Kråkan