Fredrik Wiklund, född 1971, debuterade med diktsamlingen De liberala lansarna (Lejd 2003) och har sedan givit ut samlingen Fläderns vän (Lejd 2006). Senaste boken är romanen Brentwoodsvindeln (Lejd 2015). Fredrik Wiklund skriver även för film. Han har belönats av Svenska Akademien.

 

 

 

 

 

Brentwoodsvindeln
Roman. Häftad.
ISBN 91-85725-26-7
Ca Pris: 280:-
Vårt pris: 185:-
Utkommen 2015

Ett betraktande av några bilder i ett livsstilsmagasin leder till att berättaren bokstavligen sjunker in i bilden. Han reser in i fiktionens värld. En fotomodell på en av bilderna blir hans resesällskap. Fotografen hans guide. Tillsammans bestämmer de sig för att försöka lokalisera ”mytens innersta rum”, fiktionens själva mittpunkt. De reser i en miljö där varje vind är en berättelse, varje kontinent en dröm. Efter att ha misslyckats, sällat sig till publiken, blivit ett med sitt objekt, inser de det omöjliga med sin odyssé och ger sig istället ut på en lång resa. Med språklig kontroll och febrig intensitet berättar Fredrik Wiklund om de bedrägerier vi ställs inför i vår fiktionaliserade samtid. Genom att först bejaka de glänsande bilderna och efter hand bryta upp fiktionen landar berättelsen i ett omfamnande av det som är. De fula och tillsynes obetydliga detaljerna får en rangplats i en icke utbytbar verklighet.

 

Fläderns vän
Fredrik Wiklund
Dikter. Inbunden.
ISBN 91-974493-9-
Ca Pris 179:- Vårt pris 90:-
Utkom 2006

I Fläderns vän rör vi oss i ett tidlöst sagolandskap där en prins håller audiens. Sanden från en växande öken kilar in sig överallt, pudrar människor och ting. Wiklund smyckar språket med heraldisk innerlighet. Men någonting är skevt, texten kontamineras av anakronistiska inskott. Platsen skivas och framträder i olika lager.

 

Pressröster om Fläderns vän:

Det hela andas mytisk logik. Så här skulle Wittgenstein tala om han vore sagoonkel. Genom sin ställvis bakvända syntax, genom spelet med genrespecifika förväntningar och en precis men oklart syftande utsaga skapar Wiklund känslan av en värld satt på glid.

Aris Fioretos, Dagens Nyheter

Vid första genomläsningen, som faktiskt är lätt euforisk, antecknar jag med gillande att stämningen för tankarna till Italo Calvinos ”De försvunna städerna” och Lars Gustafssons tidiga romaner. Men den sortens referenser hjälper knappast i längden. (…) När jag nu läser den för tredje gången önskar jag glömma allt jag tänkt, så att jag, likt ett barn invid en stor, oberättad saga, ska känna igen den som främmande.

Erik Bergqvist, Svenska Dagbladet
Wiklunds andra samling är en suggestiv sammanflätad historia som dels verkar återknyta till det persiska sagoberättandet, och dels till det pågående samtalet om skillnadens smärta mellan det som uttalas och det som upplevs. Inte så sällan kommer jag att tänka på Paul Anderssons Elegi över en förlorad sommar – samma stilsäkerhet och skälvande oro präglar Wiklunds dikt: ”ljuset som gör så att jag är synlig för er – jag litar / på det, och dess uppgift har jag tilldelat mig / själv: att synliggöra…” Detta är en angelägen samling.

Kristian Lundberg, Expressen

_________________________________

De liberala lansarna
Fredrik Wiklund
Dikter. Häftad.
ISBN 91-974493-0-X
Ca Pris 183:- Vårt pris 60:-
Utkom 2003

Fredrik Wiklunds debutdiktsamling är skriven utifrån insikten om den poetiska utsagans sårbarhet. Hur skapa en språklig integritet när varje uttryck riskerar att införlivas i ett nivellerande omlopp? Med både förtvivlan och humor antar han kampen om vad som kan, får och låter sig sägas. Wiklunds texter kan läsas som en uppgörelse med en medial och merkantil fantasivärld, men de är också konstverk i egen rätt, där lusten att använda språket segrar över varje språkkritisk tveksamhet inför de oegentliga medlen.

Pressröster om De liberala lansarna:

Fredrik Wiklund debuterar som poet med explosiv samtidskritik, upplyftande i sin brist på respekt för politikens insignier och präktighet. (…) Men kraftfullast blir ändå Wiklund i den mer tuktade diktsvit som fått rubriken ”Nu ser man cykeln”. Den bildar ett slags scherzosats, där lakoniska ramsor och reflektioner möjliggör en högst personlig bildvärld av förvånande klangfullhet, där det utopiska ges klartecken att landa, om än högst tillfälligt än så länge.

John Swedenmark, Göteborgsposten

Wiklund diktar om ”dramats dalmatin”, om färg, frakt och fukt, och tänker sig att ”serum i senat skulle göra sanning”. Hans förhållande till språket är lika fysiskt som lekfullt. Samtidigt berättar han en sorts historier i fragmentariska infall, gärna spunna kring stora och högtidliga begrepp som ”historien” eller ”nationen, vilka demaskeras och går upp i rök. Här talar en dekonstruktör på gott humör.

Anders Cullhed, Dagens Nyheter

Jag slänger iväg en rekvisistion på nätet – ”liberala + lansarna” – och hamnar mitt uppe i Christer Perssons väldiga nätöversättningsarbete av den tyske marxistfilosofen Ernst Blochs stora verk ”Hoppets princip”. Han tar avstamp hos bibelns Jesaja som optimistiskt profeterar: ”De skall smida om sina lansar till plogbillar”, och som menar att såväl statskapitalism som socialism har det gemensamma draget att det reser sig ur spillrorna av den fria konkurrensen, den liberala marknadsmekanismen … Jag känner, mer än ”förstår”, att detta är en poesi som vägrar att vara inbegripen i ett härmande som pågår mellan makten och maktens skärskådare – den ställer sig vid sidan av och försöker tala okorrumperat i medvetande om att ”själva sägandet har del i Påståendet, / även det står alltså i utsagans tjänst.” Christer Persson skriver om Ernst Bloch: Texten är ställvis hermetisk och mycket svåröversatt”. Detta låter sig alltför lätt också sägas om Fredrik Wiklund. Båda är, var på sitt sätt, värda besväret.

Bengt Emil Johnson, Dala-Demokraten