Emil Boss debuterade med diktsamlingen Vad avlägsna vi ser ut man kan knappt tro att det är vi (Bonniers 2011). Han är engagerad i arbetarrörelsen och skriver återkommande för Byggnadsarbetaren, Arbetaren och norska Klassekampen. 2021 var han med och startade fackföreningen Solidariska Byggare som arbetar med migrantarbetare i byggbranschen. Han har även givit ut Sydafrikanskt vin: en annorlunda vinbok (Federativs förlag 2019).

I en magnetisk kapitalackumulation exploateras människokroppar. Emil Boss nya diktsamling kretsar kring en ekonomisk rörelse i tiden, där saker pressas samman, avstånden till billig arbetskraft kapas och kostnader dumpas. Fram träder ett nutida slaveri som leder tankarna bakåt till tiden före arbetarrörelsens landvinningar. Dikten ger röst åt utsatta migrantarbetare, som berättar om ovärdiga arbetsförhållanden och rättslöshet. De kompakta och sammanpressade dikterna samspelar med arbetarnas röster i en helhet som även innefattar bildkollage vilka återger arbetsprocesser och kroppar i den systematiska rovdriften på levande människor. 

Ur Kompression:

Efter fyra månader bad jag om att få ledigt. Javisst, sa han. Du får två̊ dagar per månad, men då måste din fru också̊ börja jobba. När jag var ledig tog chefen mig till sin villa i Huddinge. Jag målade om fasaden, jag skötte trädgården och serverade gäster på̊ några fester. När han ville sparka mig böjde jag mig ner och kysste hans skor. Jag bönföll honom för min dotters skull. Hon går i skolan här och vi blir utvisade om jag får sparken. 

Pressröster om Kompression:

Det är effektivt: som läsare tycker man sig se Mall of Scandinavia som en modern Keops pyramid, bärskogar som samtida bomullsplantage och trälar på elmoppe. Det är experimentellt, men så lättillgängligt att en nyanländ skulle kunna stava sig igenom texten. På så sätt får Boss mig att tänka på 1930-talets kortlivade försök till ”socialmodernism”. Där formexperimenten inte syftade till att skriva för en liten elit – utan att håva in de uthungrade massorna i litteraturen.

Rasmus Landström, Aftonbladet

Ändå är ”Kompression” en sällsam, förtvivlad upplevelse, som i sin helhet lyckas förmedla information om arbete, orättvisa, om skuggsamhällen och vi människor som utnyttjar eller utnyttjas i det, med säreget rå kraft.

Valerie Kyeyune Backström, Expressen

Boss skriver sina kommentarer på ett ödmjukhetens språk som klarar av att ducka för inställsamheten. Successivt framträder en allt mer oskön historia, där den gemensamma nämnaren är människors utsatthet och underläge. Och hur detta utnyttjas av en profithungrig värld. 

Bernur

Det krävs en särskild kunskap om människors levnadsvillkor för att kunna omsätta den till så drabbande poesi. Det här är dikt som vill någonting, men som samtidigt vägrar tumma på stilistiken.

Elina Pahnke, Sydsvenskan

Boss inngår i den svenske arbeidarlitterœre tradisjonen. Han er rett og slett blant dei vigtigaste representantane for den i samtida. Med ”Kompression” forsterkar han den stillinga, men han er framfor alt ein fornyar av arbeidarlitteraturen.

Magnus Nilsson, Klassekampen

Orden biter sig fast. Språket är laddat och precist. Läsningen drabbar mig, gör mig andäktig. Uttrycken som befäster vår tid möter spröd lyrik i perfekt avvägning, vittnesmål läggs till vittnesmål – det är krasst och konkret …

Helena Gillinger, Klass

ACCELERATION
Dikter. Inbunden
ISBN 978-91-85725-38-0
Ca pris 280:- Vårt pris 200:-

Flödet accelererar. Gångtider och ledtider. Ställtider och spilltider. Väntetider och feltider. Orden arbetar i oss med exakta manövrar. Acceleration är en dikt om arbete, språk och kamp. Den består av en bok och en kvittorulle med text – fysiskt påtagliga objekt som tillsammans utgör ett konceptuellt verk.

För att köpa kvittorullen i engelsk översättning, kontakta Emil Boss: emil_boss@hotmail.com

Nominerad till Sveriges Radios lyrikpris!

för att den med form och stoff i fullkomlig förening rullar upp samtidens absurda arbetsvillkor. Rationaliseringens fyrkantiga floskler möter livets oregerliga flöde i en konceptuell stridsdikt där det lyriska språket gör motstånd mot det människofientliga systemet. Arbetets kroppsliga erfarenheter blir till en fysisk läsupplevelse som utgör ett kvitto på poesins angelägenhet.

Pressröster om Acceleration:

Mellan den strikta formen och textens tematik uppstår en ovanligt fruktbar poetisk synergi. Det är som om arbetsdelningen, det anala räknandet och gränsdragandet mellan olika funktioner letar sig in i själva texten, något som bara understryks av Boss klara och precisa språk.

Rebecka Kärde i Dagens Nyheter

Är det poesi? Ja, det blir poesi, när du läser det, när du sätter in det i accelerationssammanhanget. Exakt så här otäckt genomruttet är Sverige just nu. Boss arbete med att skildra mardrömmen riskerar hela tiden att bli schablon, men han tar sig ur fällan. Det gör han tack vare sitt ärliga uppsåt. Han visar en ny erfarenhet, och genom att det skrivna har en förankring i det upplevda blir det – håll i dig! – äkta.
Nu låter det här som en synnerligen dyster bok. Det är nog också det. Men också en ohyggligt viktig bok, som visar något kanske självklart men bortglömt – att livet är en fråga om hastighet. Att det går snabbare är vår förbannelse. Det är lätt att tappa sugen, och jag tror i mina mest missmodiga stunder på ett sätt att vi är förlorade nu. Det går inte att gå tillbaka, eller säg så här: vi kommer inte att gå tillbaka förrän det är för sent, och ibland tror jag att det redan nu är för sent.
”Var finns orden som inte ökar hastigheten?” Med denna trots allt hoppfulla retoriska fråga avslutas Boss bok, som är av det slaget att du vare sig vill eller kan värja dig mot den.

Björn Kohlström på Bernur

Det som börjar som en snygg och smart dikt som smälter samman form och ämne utvecklas mer och mer till ett drabbande vittnesmål från den hyperrationaliserade arbetsplats där varje sekund mäts och varje steg övervakas, ”management by stress” som det också kallas.
Boss vidgar blicken med rapporter från slaveriliknande arbetsförhållanden på en sydafrikansk vingård. Och han ställer frågor som tål att präntas på plakat: ”Vilka är de egentligen, människorna som förtjänar skitjobben?”

Ann Lingebrandt i Sydsvenskan