Anne-Marie Berglund

DagenDaJagDagen då jag tog ledigt från romanen
Anne-Marie Berglund
Prosa. Häftad
ISBN 91-973913-3-6
Utkom 2002
Ca 215:- Vårt pris 100:-

Anne-Marie Berglund tar ledigt från Bonniers med ny, infallsrik prosa. Bitsk och rolig, civilisationssatirisk och parodisk mellan två ögon. Samtidigt. Detta är inte en roman.

Pressröster om Dagen då jag tog ledigt från romanen:

Absurdistisk levnadskonst erbjuder många möjligheter till skratt som fastnar i halsen till dess att nästa skratts fiskben kommer som en befrielse. Det här är helt enkelt en av de riktigt vackra böckerna som ger läsaren alla tänkbara tillfällen att storkna.

Lars- Inge Nilsson, Borås Tidning

Man skriver ur ett tillkortakommande, påstår Berglund. Men du som bestämmer dig för att skriva en bok är omedelbart en missbrukare. Du missbrukar ordet, skriver Berglund. ”Och aldrig mer kan du se ner på de där som sitter och halsar flaskor på parkbänkarna. Sådant är författarskapet.” Sådan är Berglund, vill man tilllägga. Just när man ler åt de drastiska formuleringarna överrumplar allvaret, och en rad blir självlysande. ”Du kan i själva verket aldrig mer se ner på någon.” Det känns som om Anne-Marie Berglund nyckfullt släntrande kommer åt en sanning om författarskapets obönhörliga konsekvens, identifikationens konsekvens. Hos Dostojevskij som hos Birgitta Trotzig, hos varje författarskap värt namnet.

Eva Ström, Sydsvenska Dagbladet

Det är ”krångel i förbindelserna med verkligheten”. Ett ”nervbrott” har inträffat som ett benbrott ungefär fast inne i själva språket. Författaren leker med psykosens ord och förvrängningar men utan den klaustrofobiska känsla sådant ofta kan inge läsaren. Istället frustar och fräser texten av ett ilsket gott humör. Detta är inte en sjukjournal, det är ett erövringståg in på nya marker där litterära vinningar finns att göra. När ritualerna går sönder väller berättelserna fram.

Magnus Ringgren, Aftonbladet

Inte att förvåna håller berättaren själv också på att skriva en bok. Två herrar kommer omsider på besök för att hämta manuskriptet – som inte är färdigt. Det är som om Monthy Python dramatiserat Josef K:s bortförande i Kafkas ”Processen”. (…)
Säkert är att jag under läsningen faktiskt glömmer bort mina invändningar – helt enkelt för att boken är så sublimt knasig. Och just här är det alldeles tillräckligt.

Erik Bergqvist, SvD

…någon gång kommer ett par sidor, liksom avsiktslöst koncentrerade, självlysande, som den om att gå över ett lerigt fält för att hämta ett par kassar med restupplagor:
Tre små sidor som innehåller allt, barndom, ungdom, ett liv. Det farligas lockelse och den oväntade ömheten. Något om strävan, och uppgivenhet, och vad som ger näring åt författarskapet. Och plötsligt bland lera och sprängsten en tussilago, hon vill plocka den men hejdar sig, nej, av den här tussilagon ska bli en dikt, det är därför den står där:
”Romanen om tussilagon återstår att skriva. Lukten av lerjord får inte dö bort.”

Madeleine Gustafsson, Dagens Nyheter

berglund Anne-Marie Berglund har sedan Luftberusningen (Coeckelberghs 1977) skapat sig en alldeles egen plats i den svenska litteraturen, med egenartade böcker som Flicklekar (Alba 1983) och Raserier (Bonnier Alba 1994). Hennes senaste bok var Breven till mamma (Bonniers 2005). Hon är även verksam som journalist, radiodramatiker och bildkonstnär.

Anne-Marie Berglund har belönats med Svenska Dagbladets Litteraturpris 2000, Doblougska priset 2002,
Sveriges Radios Lyrikpris 2005 och Aniarapriset 2008.