Erik Grundström

grundstrom3
Foto: Eva Bergström

Erik Grundström, född 1955, debuterade med romanen Inte kärlek (Alba 1985). Har sedan dess givit ut romanerna Och hon bara gick (Alba 1987) och Oss målvakter emellan (Alba 1988). På Lejd har han givit ut novellsamlingen Otro (2000) och romanen Glöm inte kannibalerna (2008). Han har också skrivit dramatik.I Grundströms smärtsamt reducerade prosa finns en solidaritet med de utsatta och sårbara som har få motsvarigheter i dagens litteratur.

 

 

 

GlomInteKannibalernaGlöm inte kannibalerna
Erik Grundström
Roman. Inbunden.
Ca Pris 249:- Vårt pris 165:-
Utkom 2008.

 

 

Han klev upp på estraden, stegade upp den, försökte hitta punkten att stå på. Den som skulle göra den minst, där han skulle ha känslan att han fyllde den. Till då, den där utlovade gången som väl skulle bli den enda. Men som blev scenen bara större och större, som en inledning till en mardröm…

Glöm inte kannibalerna är första delen i en romantriptyk om ordets och berättandets makt. Den utspelar sig i frikyrkomiljö någonstans i norra Sverige under tidigt sjuttiotal. Församlingen är övertygad om att femtonårige Einar har ordet, förmågan att frälsa genom talet. Denna gåva blir dock en börda som närapå krossar den hudlöse tonårspojken.

Erik Grundströms prosa befinner sig som vanligt på gränsen mot det outhärdliga. Både orden och människorna står märkligt frilagda och nakna i hans säregna berättande.

Pressröster om Glöm inte kannibalerna:

…alldeles elektriskt, högspänningsladdat!

Jenny Teleman, Kulturnytt

…Det är också på den här punkten som Glöm inte kannibalerna blir en verkligt stor roman; den ställer två språk mot varandra: ett imitativt och färdigt, njutbart därför att det är så betryggande välbekant, och ett som är ofärdigt, på gränsen till privat. I brytpunkten mellan det förras gemenskap och det senares ensamhet – instängdhet gentemot frihet? – lever Einar.”

Carl-Johan Malmberg, Svenska Dagbladet

Hela berättelsen handlar om språket, om en pojke som hittar ett språk att uttrycka sig med. Och Grundströms språk med avhuggna meningar och utelämnade ord, som inte bara förmedlar utan rent av har instängdheten inbyggd i sig, sitter kvar som en klo i mellangärdet långt efter jag slagit igen boken. Jag kommer inte att missa bok två i triptyken.

Kerstin Hillström, Norrländska Socialdemokraten

Erik Grundströms roman heter ”Glöm inte kannibalerna” och lovas vara ”Första bilden i en romantriptyk”. Det är ett glädjefullt löfte från en av Sveriges mest stilsäkra författare.
Den särskilt Grundströmska, eliptiska och korthuggna stilen verkligen lyser romanen igenom…

Jonas Thente, Dagens Nyheter

___________________________________

otroOtro
Erik Grundström
Noveller. Häftad.
ISBN 91-973454-9-0
Ca Pris 188:- Slutsåld
Utkom 2000.

 

En stram novellsamling med berättelser där mänskliga tillkortakommanden skildras med både empatisk värme och skoningslös skärpa. Det handlar om underlåtenhetssynder, om att inte kunna tro.

Pressröster om Otro:
Börjar man läsa Erik Grundströms novellsamling Otro är det svårt att släppa den ifrån sig. Den passar också väl att läsas så, i ett svep, eftersom de enskilda historierna skapar ett större helt – ett gemensamt universum där ordkarghet, latent aggressivitet och bristande mänsklig kommunikation är de karaktäristiska elementen. (…) Grundströms styrka ligger till stor del i hans avskalade berättarstil, som kongenialt gestaltar den mentalitet han vill skildra. Samt i att han lyckas göra alla dessa outtalade tankar och avbrutna meningar så fängslande.
Nina Solomin, Svenska Dagbladet
Novellernas konstfullhet är inte svårgenomtränglig. Tvärtom förmedlar fiktionen direkt den osynliga berättelse som finns. Grundström undviker poänger och överraskande upplösningar av spänningen mellan yta och dold innebörd, gestik och öde. I en novell där en friställd far skjuter sig i munnen med hagelbössan ser vi bland de efterlevande bara ett stilla ljus och ett växande mörker kring den gråtandes axlar. Att förmedla denna övergivenhet utan sentimentalitet, är en bedrift. Bokens titel kan ge associationer till cynism och hopplöshet. Men när jag läser en av de sista novellerna, ett mästerstycke där en resandepredikant åstadkommer att en rullstolsbunden flicka får tillbaka rörelseförmågan i benen, då inser jag att otro också är början till ett annat ord: otroligt. I detta spänningsfält mellan förtvivlan och häpnad, återfår ordet människovärde sin laddning.
Ulf Eriksson, Göteborgs-Posten