Jag skriver i dina ord
12+1 Franska poeter
Red. Helena Eriksson och Jonas (J) Magnusson
Antologi. Häftad.
ISBN 91-9733454-8-2
Utkommen 2000
SLUTSÅLD!

Jag skriver i dina ord är den första svenska antologin med fransk poesi på snart två decennier. Men det är inte den representativa poesin från de senaste decennierna, utan den där det poetiska arbetet står i centrum; en poesi som förblir ett risktagande, en oavslutad forskning i det område där språket är som mest levande.

Boken innehåller introduktioner av varje poet, ett samtal mellan Claude Royet-Journoud och Jonas (J) Magnusson, poetiktexter samt en avslutande essä av Jonas (J) Magnusson.
I samband med utgivningen var ett antal av poeterna på författarbesök i Sverige där de framträdde på Kulturhuset Internationella Scen och deltog i ett seminarium om fransk poesi ute på Nordens Biskops-Arnö.

Medverkande poeter:

Anne-Marie Albiach
Pierre Alferi
Oliver Cadiot
Jean Daive
Dominique Fourcade
Michelle Grangaud
Emmanuel Hocquard
Pascalle Monnier
Michael Palmer
Anne Portugal
Jaques Roubaud
Claude Royet- Journoud
Jean Tortel

Pressröster om Jag skriver i dina ord:

Redan i det kortfattade förordet – som rikligt kompenseras av en tät och informativ efterskrift signerad Magnusson, där den franska 1900-talspoesins anatomi och historiska förutsättningar blottläggs med pedagogisk briljans – ifrågasätter de båda introduktörerna själva ”föreställningen om en nationell poesi”. Därför är den trettonde vid bordet en amerikan, Michael Palmer, som blivit en viktig del av den franska poesin under det senaste decenniet. Den nationella franska poesin är med andra ord den som finns på franska, en drastisk definition som tål att diskuteras, men som uppenbarligen varit en logisk och produktiv arbetshypotes Jag skriver i dina ord utgör ett genomtänkt helt, där skriften betraktas som en ”gemensam kropp att ösa ur”, här står det poetiska arbetet i centrum och snarare än en skola eller strömning, presenteras vi tretton djupt särpräglade temperament som speglar, motsäger och bekräftar varandra i en ”den gemensamma textens politik”.(…) Jag skriver i dina ord är en triumf, för Helena Eriksson och Jonas (J) Magnusson, för det vitala och dynamiska Bokförlaget Lejd – och för poesin.

Ragnar Strömberg, Göteborgs-Posten

Det bör ha framgått att ”Jag skriver i dina ord” redan genom att finnas fyller en lucka i svensk litteratur (i längden överlever ingen litteratur utan impulser utifrån) – denna imponerande antologi gör med sina fylliga urval av varje poet, sina sakliga presentationer och magistrala överblick över de senaste femtio årens franska poesiklimat betydligt mer än så. Och om man, i likhet alltså med utgivarna själva, möjligen kan ha synpunkter på de namn som saknas, kan man knappast ha några invändningar mot de namn som verkligen finns med. Från Anne-Marie Albiachs asketiska variationer på Mallarmés tärningskast över Jean Daives numerologiska övningar till Pierre Alferis bedrägligt lediga pratsamhet är detta ett representativt men ändå personligt urval av de senaste trettio årens franska poesi, där förvånansvärt många av poeterna bokstavligt talat skriver i varandras ord; kommenterar varandras dikter i egna dikter som lagras över varandra, som om lyriken verkligen var en egen zon av språket, lydande under en egen gravitation och upplyst av en egen sol.

Kristoffer Leandoer, Svenska Dagbladet

Texter tillhör inte nationalstater, de tillhör i bästa fall språket som läsaren läser dem på. Att översätta är, som Helena Eriksson och Jonas (J) Magnusson skriver i sitt förord till antologin ”Jag skriver i dina ord”: ”att stiga in i ett rum som hela tiden vidgas och syresätts av andra röster, andra former, andra sätt att öppna sig för någonting främmande och på så sätt få syn på någonting nytt, som man inte visste var ens eget”. Jag tänker mig att allt läsande och skrivande skulle kunna fungera så. Vidgandet intresserar mig oändligt mycket mer än gränsen. Verken ovan står i min finaste guldbokhylla, intill böcker av Stina Aronson, Sonja Åkesson, Gunnar Ekelöf, Öjvind Fahlström, Tove Jansson, Carl Fredrik Hill och andra som lärt mig allt jag inte kan.

Jenny Tunedal, Dagens Nyheter