Nya dikter av Petra Mölstad
Landskapskynnen
Petra Mölstads nya diktbok är en lögnaktig uppväxtskildring och pseudo-etnologisk studie av människans feodala tradition av hat, homofobi och snöd rangordning. Det är 1980-tal och barnen ristar BSS på skåp i skolan: ”en sund gåpåaranda av hävd och smörj.” Men en spröd förbjuden kärlek gror där ingen ser. Petra Mölstad uppfinner ett språk där skabrös svart humor och andlös skönhet samexisterar sömlöst, och där flora och fauna har en existentiell dimension.
djur får kela
kalv diar kalv
inget är sonat
sorgmyggorna bär på allt
Petra Mölstad är född 1972 och uppvuxen utanför Landskrona, numera boende i Malmö. Hon debuterade år 2013 med diktsamlingen Införsel. ”Den uppenbara språklyckan i Mölstads poesi skapar en skamfull njutning” skrev Anna Hallberg i DN om hennes tredje diktsamling, Vi har hägn. Landskapskynnen är hennes femte diktbok. Petra Mölstad jobbar också som skrivpedagog på Österlens folkhögskola.
Pressröster
”Landskapskynnen genomsyras av en sensuell känsla för hur språket smakar och låter sig tuggas, vilka konsonanter som knastrar bäst mellan tänderna. Lyssna bara på det här: ”krasande förenat språk prasslar som spasmer”, eller känn på spänsten i följande rad: ”slösande med omslag, fukten slaktar saktare”.
Det ångar om den här diktsamlingen, helt enkelt. Det är omöjligt att värja sig, att inte dras in i dess unkna småskurna trångsynta värld på gott och ont.
Näst sista raden i boken lyder: ”inget är sonat”. Helt i strid med gängse uppfattning om att poesi skulle vara något slags känslomässigt arbete på vägen mot försoning: Det här är ursinnig dikt! Det här är dikt som vill ge igen, som drömmer om vedergällning: dikt som fantiserar om att ställa upp förövare mot väggar och gå loss med slagträn. ”
Kristofer Leandoer, SvD
”Trots sina fyra suveräna tidigare böcker är nog Petra Mölstad en poet som gått många förbi, även bland någorlunda frekventa poesiläsare. Det vore synd om Landskapskynnen inte fick det breda genombrott som den förtjänar. Jag tvekar inte i mitt omdöme att den – detta ovanligt starka svenska poesiår – är en av årets klart mest övertygande diktsamlingar.”
Bernur