Fredrik Wiklunds debutdiktsamling är skriven utifrån insikten om den poetiska utsagans sårbarhet. Hur skapa en språklig integritet när varje uttryck riskerar att införlivas i ett nivellerande omlopp? Med både förtvivlan och humor antar han kampen om vad som kan, får och låter sig sägas. Wiklunds texter kan läsas som en uppgörelse med en medial och merkantil fantasivärld, men de är också konstverk i egen rätt, där lusten att använda språket segrar över varje språkkritisk tveksamhet inför de oegentliga medlen.