I en magnetisk kapitalackumulation exploateras människokroppar. Emil Boss nya diktsamling kretsar kring en ekonomisk rörelse i tiden, där saker pressas samman, avstånden till billig arbetskraft kapas och kostnader dumpas. Fram träder ett nutida slaveri som leder tankarna bakåt till tiden före arbetarrörelsens landvinningar. Dikten ger röst åt utsatta migrantarbetare, som berättar om ovärdiga arbetsförhållanden och rättslöshet. De kompakta och sammanpressade dikterna samspelar med arbetarnas röster i en helhet som även innefattar bildkollage vilka återger arbetsprocesser och kroppar i den systematiska rovdriften på levande människor. 

Ur Kompression:

Efter fyra månader bad jag om att få ledigt. Javisst, sa han. Du får två̊ dagar per månad, men då måste din fru också̊ börja jobba. När jag var ledig tog chefen mig till sin villa i Huddinge. Jag målade om fasaden, jag skötte trädgården och serverade gäster på̊ några fester. När han ville sparka mig böjde jag mig ner och kysste hans skor. Jag bönföll honom för min dotters skull. Hon går i skolan här och vi blir utvisade om jag får sparken. 

Pressröster om Kompression:

Det är effektivt: som läsare tycker man sig se Mall of Scandinavia som en modern Keops pyramid, bärskogar som samtida bomullsplantage och trälar på elmoppe. Det är experimentellt, men så lättillgängligt att en nyanländ skulle kunna stava sig igenom texten. På så sätt får Boss mig att tänka på 1930-talets kortlivade försök till ”socialmodernism”. Där formexperimenten inte syftade till att skriva för en liten elit – utan att håva in de uthungrade massorna i litteraturen.

Rasmus Landström, Aftonbladet

Ändå är ”Kompression” en sällsam, förtvivlad upplevelse, som i sin helhet lyckas förmedla information om arbete, orättvisa, om skuggsamhällen och vi människor som utnyttjar eller utnyttjas i det, med säreget rå kraft.

Valerie Kyeyune Backström, Expressen

Boss skriver sina kommentarer på ett ödmjukhetens språk som klarar av att ducka för inställsamheten. Successivt framträder en allt mer oskön historia, där den gemensamma nämnaren är människors utsatthet och underläge. Och hur detta utnyttjas av en profithungrig värld. 

Bernur

Det krävs en särskild kunskap om människors levnadsvillkor för att kunna omsätta den till så drabbande poesi. Det här är dikt som vill någonting, men som samtidigt vägrar tumma på stilistiken.

Elina Pahnke, Sydsvenskan

Boss inngår i den svenske arbeidarlitterœre tradisjonen. Han er rett og slett blant dei vigtigaste representantane for den i samtida. Med ”Kompression” forsterkar han den stillinga, men han er framfor alt ein fornyar av arbeidarlitteraturen.

Magnus Nilsson, Klassekampen

Orden biter sig fast. Språket är laddat och precist. Läsningen drabbar mig, gör mig andäktig. Uttrycken som befäster vår tid möter spröd lyrik i perfekt avvägning, vittnesmål läggs till vittnesmål – det är krasst och konkret …

Helena Gillinger, Klass

Emil Boss debuterade med diktsamlingen Vad avlägsna vi ser ut man kan knappt tro att det är vi (Bonniers 2011). Senaste diktsamlingen Acceleration(Lejd 2017) fick ett mycket positivt mottagande och sattes även upp som pjäs på Teater Tribunalen (2019). Samlingen gör upp med New public managements nyspråk och gestaltar den fackliga kampen på Systembolaget samt arbetsförhållandena på vingårdarna i Sydafrika. Han har även givit ut Sydafrikanskt vin: en annorlunda vinbok (Federativs förlag 2019).

Emil Boss är engagerad i arbetarrörelsen och skriver återkommande för Byggnadsarbetaren, Arbetaren och norska Klassekampen. 2021 var han med och startade fackföreningen Solidariska Byggare som arbetar med migrantarbetare i byggbranschen.