Anders Kappel

Konstbok

Inbunden. 96 sidor

Svensk text av Carolina Söderholm

Engelsk översättning av Richard G Carlson

Form av Patric Leo

ISBN 978-91-85725-72-4

Vårt pris 300:-

Utkommen 2023

Intresset för konstens förmåga att nå en mottagare har kännetecknat Anders Kappels arbete från start. Han började ställa ut långt innan han tog examen från Konsthögskolan i Stockholm 1987. Hellre än att låta sitt arbete mogna i ateljéns slutna sfär ville han se hur det samspelade med publiken. För Kappel har det aldrig varit frågan om någon envägskommunikation. Oavsett hur självklart ett verk kan framstå i sin skenbara enkelhet bygger det på en medvetenhet om att dess betydelse blir till i mötet med betraktaren. Ledigt kan han inkludera logotyper, varumärken och leka med populärkulturens och den grafiska designens språk. Fast knappt hinner man snudda vid den tillfredsställelse som igenkänningen ger, innan han lågmält men effektivt underminerar dess slagkraft.

Text ur Anders Kappel av Carolina Söderholm, konstvetare och kritiker

Anders Kappel (född 1956) har gård och ateljé i Rörum på Österlen. Han studerade på Kungliga Konsthögskolan 1982–87 och har haft en mängd separatutställningar både i Sverige och utomlands, exempelvis på Malmö Konsthall och Galleri Hartwich i Tyskland. Anders Kappel finns representerad i samlingarna hos Moderna Museet, Göteborgs Konstmuseum, Tomelilla Konstsamling samt flera andra institutioner. Han har gjort ett antal offentliga verk i Stockholm – som Geohuset på Frescati, Södersjukhusets entré och Citybanan/Odenplan.

Sidor ur boken:

Pressröster om boken:

Efterordet, som publiceras både på engelska och svenska, ger läsaren ledtrådar till hur verken kan tolkas och sätter in Kappel i en tradition där både svenske Öyvind Fahlström och den ryske abstrakte målaren Kazimir Malevitj nämns. Anders Kappel är en trevlig bok, lämplig både som första möte med konstnärskapet, eller som en påminnelse för den som redan är bekant med det.

Halvar Halvarson i BTJ

Lina Hagelbäck

Poetskötsel

Diktroman

Häftad

ISBN 978-91-85725-71-7

Utkommen 2023

Nu endast 150:-

Är det alls möjligt att förstå någon annan, sig själv, sin djurlika ensamhet. Att räta på sig och vika ihop sig i ett och samma andetag, cigarettrök blir kvar, ett levande nej. Vad har man inte hoppats av henne, hur har man inte blivit besviken.

I sin diktroman Poetskötsel skildrar Lina Hagelbäck sessioner mellan en psykoterapeut och en patient i ett laddat drama med mörka undertoner. Här gestaltas med lyrisk skärpa och svart humor tillvarons bråddjup och poesins kraft som överlevnadsstrategi och som ett språk för kärlek.

Lina Hagelbäck debuterade med den prosalyriska Violencia (2013) som nominerades till Borås Tidnings debutantpris. Hon har sedan gett ut både prosalyrik och dikter. Senaste boken är Kometkarta (2021). Lina Hagelbäck har belönats av Samfundet De Nio och fått Kallebergerstipendiet av Svenska Akademien.

Pressröster om Poetskötsel:

Men även om ”Poetskötsel” hade behövt sovras skulle jag absolut inte ha velat vara utan de dråpliga beskrivningarna av den svenska litteraturvärlden. För diktjaget är poesin allt: hon lever med den, andas genom den och citerar kollegor, döda som levande. Men inte ens poesin är en frizon, utan har sina egna uppföranderegler. ”Hur sätta på sig korsetten av poetisk konvenans i anständiga rum” undrar hon. Även här känner hon sig för vild och intensiv och pratar avundsjukt om ”de svala poeterna” som ”sitter säkert i sina avskalade maneger”.

Det finns en ödslighet i de beskrivningarna som är hjärtskärande. Lina Hagelbäcks lyriska journal visar hur svårt det är att försöka hitta en tillåtande plats att leva på.

Åsa Beckman i Dagens Nyheter

Hagelbäcks språk sväller och bultar och har ett närmast desperat anslag. Känslorna är heta och förmedlas genom ett särpräglat och oemotståndligt bildspråk. Låt oss kalla det maximalism, eller ”bildeufori” för att använda berättarjagets eget ord. Jag är vilt förälskad i hur Hagelbäck förmår omsluta så väl glödande längtan som avgrundsdjupt lidande, förödande svart självhat och stum skam. 

Alice Hansen, Sydsvenskan

Om det tidigare varit patos som varit härskande i Hagelbäcks böcker ser jag en stark dragning mot logos här, eller en drift mot ett förnuftsstyrt tänkande som kan stadga upp känslostormarna. Jo, nog kan jag i den här bokens början uppleva en viss brist på styrsel, men det blir stabilare allt eftersom. Det är en stabilitet som är nödvändig för att bemöta den ångest som hela tiden finns i vår närhet, och Hagelbäck påminner hur nära vi har till sammanbrottet. Jag läser hennes bok som en manual i levnadskonst, som ett motgift mot det onda. Och logos tränger inte heller helt undan patos – här finns dramatik så det räcker och blir över.

Om hennes pappa liksom tidigare fungerar både som hämsko och inspiration, måste jag säga att det är oerhört inspirerande att läsa Lina Hagelbäck, oavsett om det ska kallas poesi eller prosa eller hybrid. Det är en egen plats, och där vistas jag mer än gärna. Den förefaller stiliserad, men vid närmare bekantskap bereder den utrymme för det tredimensionella, det snygga, det effektfulla. Men också ges plats för det farliga: hon skriver en litteratur vars leende är mörkt.

Bernur

Krister Gustavsson

Varseblivningar

Dikter

Häftad

ISBN 978-91-85725-69-4

Nu 100:-

Utkommen 2023

Ett ingrepp i den mekaniska delen av synförmågan sätter fokus på den ur seendet sprungna varseblivningen. Vardag, landskap samt reflektioner över det som kan erfaras rör sig genom tre kapitel, från jagets akuta situation till Den andres, den åldrande människans, hallucinatoriska resa genom minnen, samtid och framtid.

Krister Gustavssons nya diktsamling Varseblivningar ställer sig genom sitt kroppstema jämsides med de två föregående samlingarna Andningsbok Landskapsbok (2013) och Toposatopicus (2020).

Toposatopicus nominerades till Sveriges Radios lyrikpris 2021.

Ur Varseblivningar:

Du är ett nedstämt instrument och ligger vänd mot väggen.
En människa som vilar så liknar en bergsformation.
Motvilligt vaknar du. Det har blivit februari
och vinterkaktusen blommar.
Du tar fram kameran men lägger den genast ifrån dig.
Utanför köksfönstret gungar fröautomaten i vinden
och av småfåglarnas besök.
Detta hände alldeles nyss men för flera år sedan.
Finkornig snö driver och drev på snedden in över trädgården.
Poeterna sade och säger att snö är som aska
och aska som snö.
Och det är sant, åtminstone så länge askan har tyngd nog att falla.
Därefter blir och blev både snö och aska en förbrukad metafor.
Det var sant och det är sant att träd står nakna inne i snöröken.
Kajan, kråkan, råkan och korpen är inte helt svarta.
På vaxduken ligger brödsmulor från igår.

Krister Gustavsson är född i Skövde men bosatt i Uppsala. Han har sedan debuten 1987 givit ut diktsamlingar, romaner och essäer.

Lejd gratulerar Krister Gustavsson till 2023 års Doblougska pris på 200 000 kr från Svenska Akademien!

Pressröster om Varseblivningar:

Vemodet griper tag om mig i diktsamlingens sista del, ”Den andres elegier”, som är en sorts klagosång över ålderdomen. Jagets skröpliga kropp kämpar med matkassarna upp till lägenheten på tionde våningen, där han sedan får njuta av sill, potatis, och öl i en sejdel från Ikea. I soffan sitter livskamraten, hon har blivit gammal och svag. I min favoritdikt i hela samlingen möter åldringen i ICA-kassörskans leende en kärlek han sedan länge glömt. Han blir generad och tappar ett paket nyponsoppa på marmorgolvet. Allt framskrivet med en enorm omsorg om språket.

”Varseblivningar” är en hyllning till språket, dikten och orden. Diktsamlingens sista strof lyder: ”Men något, likt ådror av flytande levnad, förtäljer om rening genom kärlek och liv genom ord.” Krister Gustavsson skriver det han ser och tänker, rakt och med skenbar enkelhet. Att försjunka i hans varseblivning är en stilla och vacker meditation.

Alice Hansen i Sydsvenskan

Svenska Akademien har tilldelat Camilla Hammarström Kallebergerstipendiet för 2022. Lejd gratulerar!