Ett ingrepp i den mekaniska delen av synförmågan sätter fokus på den ur seendet sprungna varseblivningen. Vardag, landskap samt reflektioner över det som kan erfaras rör sig genom tre kapitel, från jagets akuta situation till Den andres, den åldrande människans, hallucinatoriska resa genom minnen, samtid och framtid.

Krister Gustavssons nya diktsamling Varseblivningar ställer sig genom sitt kroppstema jämsides med de två föregående samlingarna Andningsbok Landskapsbok (2013) och Toposatopicus (2020).

Toposatopicus nominerades till Sveriges Radios lyrikpris 2021.

Ur Varseblivningar:

Du är ett nedstämt instrument och ligger vänd mot väggen.
En människa som vilar så liknar en bergsformation.
Motvilligt vaknar du. Det har blivit februari
och vinterkaktusen blommar.
Du tar fram kameran men lägger den genast ifrån dig.
Utanför köksfönstret gungar fröautomaten i vinden
och av småfåglarnas besök.
Detta hände alldeles nyss men för flera år sedan.
Finkornig snö driver och drev på snedden in över trädgården.
Poeterna sade och säger att snö är som aska
och aska som snö.
Och det är sant, åtminstone så länge askan har tyngd nog att falla.
Därefter blir och blev både snö och aska en förbrukad metafor.
Det var sant och det är sant att träd står nakna inne i snöröken.
Kajan, kråkan, råkan och korpen är inte helt svarta.
På vaxduken ligger brödsmulor från igår.

Krister Gustavsson är född i Skövde men bosatt i Uppsala. Han har sedan debuten 1987 givit ut diktsamlingar, romaner och essäer.

Lejd gratulerar Krister Gustavsson till 2023 års Doblougska pris på 200 000 kr från Svenska Akademien!

Pressröster om Varseblivningar:

Vemodet griper tag om mig i diktsamlingens sista del, ”Den andres elegier”, som är en sorts klagosång över ålderdomen. Jagets skröpliga kropp kämpar med matkassarna upp till lägenheten på tionde våningen, där han sedan får njuta av sill, potatis, och öl i en sejdel från Ikea. I soffan sitter livskamraten, hon har blivit gammal och svag. I min favoritdikt i hela samlingen möter åldringen i ICA-kassörskans leende en kärlek han sedan länge glömt. Han blir generad och tappar ett paket nyponsoppa på marmorgolvet. Allt framskrivet med en enorm omsorg om språket.

”Varseblivningar” är en hyllning till språket, dikten och orden. Diktsamlingens sista strof lyder: ”Men något, likt ådror av flytande levnad, förtäljer om rening genom kärlek och liv genom ord.” Krister Gustavsson skriver det han ser och tänker, rakt och med skenbar enkelhet. Att försjunka i hans varseblivning är en stilla och vacker meditation.

Alice Hansen i Sydsvenskan