Lotta Muth är född 1964 och bosatt i Stockholm. Hon debuterade med novellsamlingen Tonar ut i vitt (Lejd 2012). Hon har gått skrivarlinjen på Biskops-Arnö folkhögskola och bland annat publicerats i Ordfront och Fria Tidningen samt i antologin Detta är ett rån på bokförlaget Textur.
I sina nya noveller gestaltar Lotta Muth sju kvinnor vars vantrivsel inför sig själva och livet får dem att närma sig ett avgörande. Möt kvinnan som byter plats med ett djur, kvinnan som slutat sova och flickan vars ensamhet får henne att passera en gräns. Sju berättelser om de måttlöst besvikna, de som bär fallet inom sig som en möjlighet eller sista utväg.
__________________________________________________________
Tonar ut i vitt Lotta Muth
Noveller. Häftad.
ISBN 978-91-85725-22-9
Ca pris: 259:- Vårt pris 180:-
Utkommen 20q2
Framför honom slingrar sig stigen in bland träden och när han vänder sig om har stugbyn försvunnit. Den ligger dold bakom alla krökar och backar, som om den vikits in i landskapet. Och han tänker att ingen vet var han finns, han skulle kunna gå in bland träden och bli kvar tills landskapet tagit plats i honom, tills han känner varje klippa, dal och sluttning som en kroppsdel i sig. Bli träd, bli grönt.
Lyhört och sinnligt gestaltar Lotta Muth olika människoöden i sin novellsamling: det svenska parets resa tvärsöver Kanada, flickan simmande i poolen om natten, pojken vid isvakens djup, kvinnan som möter sig själv på gatan.
Pressröster om Tona ut i vitt:
Med andra ord är det förhållandevis allmängiltiga teman Lotta Muth gestaltar, men hon laddar sina korta berättelser med ett slags lågintensiv känsla av osäkerhet, en reva i vardagen som tycks sätta varseblivningen i gungning. Det är skickligt gjort. Gestaltningen är detaljerad, men aldrig plottrig eller kvävande. Och karaktärernas inre våndor skildras med fint gehör. Nu är Muth visserligen vad man brukar kalla en mogen debutant, hon är född 1964, men det ska ändå framhållas att Tonar ut i vitt är en påfallande stark och stilsäker debut, skriven av en författare som redan behärskar medlen till fullo. Det känns som något av en ynnest att få vidareförmedla en sådan bekantskap till hågade läsare.
Peter Viktorsson, Borås Tidning
I novellerna Scirocco och Jerhard är huvudpersonerna barn; den allvetande berättaren har full tillgång till deras tankar. Även i dessa berättelser är det som inte sägs eller förklaras viktigast. Här får barnen hävda sin plats i vuxnas svårbegripliga och självupptagna värld. Men det är novellen Regn som i mitt tycke utgör samlingens höjdpunkt. Historien om det gamla paret där huvudpersonen vårdar sin Alzheimersjuke man Axel får ett både oväntat och mycket dramatiskt slut. Också här är Muths sparsamma och avskalade berättarstil hennes främsta styrka.
Marta Ronne, UNT