Nya dikter av Petra Mölstad

 

Petra Mölstad

Landskapskynnen

ISBN 978-91-85725-81-6
 
Vårt pris 200:-
 
Utkommer november
 
 
 
 
 
 

Petra Mölstads nya diktbok är en lögnaktig uppväxtskildring och pseudo-etnologisk studie av människans feodala tradition av hat, homofobi och snöd rangordning. Det är 1980-tal och barnen ristar BSS på skåp i skolan: ”en sund gåpåaranda av hävd och smörj.” Men en spröd förbjuden kärlek gror där ingen ser. Petra Mölstad uppfinner ett språk där skabrös svart humor och andlös skönhet samexisterar sömlöst, och där flora och fauna har en existentiell dimension. 

 

djur får kela

kalv diar kalv

inget är sonat

sorgmyggorna bär på allt

 

Petra Mölstad är född 1972 och uppvuxen utanför Landskrona, numera boende i Malmö. Hon debuterade år 2013 med diktsamlingen Införsel. ”Den uppenbara språklyckan i Mölstads poesi skapar en skamfull njutning” skrev Anna Hallberg i DN om hennes tredje diktsamling, Vi har hägn. Landskapskynnen är hennes femte diktbok. Petra Mölstad jobbar också som skrivpedagog på Österlens folkhögskola.

Petra Mölstad. Foto: Anna Drvnik

 

Pressröster

Landskapskynnen genomsyras av en sensuell känsla för hur språket smakar och låter sig tuggas, vilka konsonanter som knastrar bäst mellan tänderna. Lyssna bara på det här: ”krasande förenat språk prasslar som spasmer”, eller känn på spänsten i följande rad: ”slösande med omslag, fukten slaktar saktare”.

Det ångar om den här diktsamlingen, helt enkelt. Det är omöjligt att värja sig, att inte dras in i dess unkna småskurna trångsynta värld på gott och ont.

Näst sista raden i boken lyder: ”inget är sonat”. Helt i strid med gängse uppfattning om att poesi skulle vara något slags känslomässigt arbete på vägen mot försoning: Det här är ursinnig dikt! Det här är dikt som vill ge igen, som drömmer om vedergällning: dikt som fantiserar om att ställa upp förövare mot väggar och gå loss med slagträn. ”

Kristofer Leandoer, SvD

”Trots sina fyra suveräna tidigare böcker är nog Petra Mölstad en poet som gått många förbi, även bland någorlunda frekventa poesiläsare. Det vore synd om Landskapskynnen inte fick det breda genombrott som den förtjänar. Jag tvekar inte i mitt omdöme att den – detta ovanligt starka svenska poesiår – är en av årets klart mest övertygande diktsamlingar.”

Bernur

Nya dikter av Alda Merini

Alda Merini

Du är eld och kärlek

I översättning av Marie Tonkin

ISBN 978-91-85725-77-9

Vårt pris 200 :-

Utkommer i augusti

 

Det postuma verket Tu sei fuoco e amore (2019) är ett urval dikter och prosa ur Alda Merinis sena diktsamlingar. Här finns bland annat aldrig avsända brev till en läkare på det psykiatriska sjukhus där Merini vistas under åren 1965-72. Dikterna utspelar sig mellan form och kaos, upplösning och återfödelse. Passion blir terapi, mentalsjukhuset platsen för mirakel.

Tro mig, aldrig var ett barn

törstigare efter Gud än jag,

aldrig har en kvinna älskat

med en persikoblomma utan rötter,

flygande genom luften som en stor drake.

 

Alda Merini (1931-2009) räknas till Italiens viktigaste poeter under 1900-talet och nominerades två gånger till Nobelpriset i litteratur.

 

Foto: Giuliano Grittini

Pressröster

Utöver Rilke får Merinis dikter mig att tänka på Marina Tsvetajeva, hon som omtalades som att hon inleder sina dikter i trestrukna C, och sedan höjer hon tonen. Merini skriver om tvivel och förtvivlan, om smärtan och lidandet, men hon gör det med en konstruktiv energi som får dikterna att överskrida de potentiella begränsningarna som kunde få dem att tyngas av sorg och elände:

Om bara den gudomliga bitterheten var vår,

de oräkneliga tårarna hos människor

som inte vet hur de ska lösa in

sina smärtor och som klagar över dem

som om smärta vore ett straff,

när det är det yppersta samlaget

med den gudomliga kärleken.

Det spelar mindre roll om vi kallar de här dikterna för bön, besvärjelser eller anrop – det som betyder något är att de är, i Rilkes mening, fullkomligt nödvändiga. Merini lyckas bli både dunkelt besynnerlig och helt begriplig. Hon rör sig fritt och gränslöst mellan olika discipliner – den litterära, den religiösa, den psykiatriska – och hittar skönheten där du minst av allt förväntar dig att den ska husera.

Bernur

Nya dikter av Helga Krook

 

Helga Krook

Sten

Dikter

ISBN 978-91-85725-80-9

Vårt pris 200:-

 

Sten är en enda lång dikt om en tid där kriget kommer tillbaka till Europa. Vilka ord blir ens möjliga? Det är också en dikt om ett förlorat land som bara återstår som en bokstav på marken, en legend om landets enda invånare, två skrivande som sprang bakåt genom historien tills den var öppen.

 

jag smular sönder en bön

mellan fingrarna

strör den över marken

att öppna munnen

och i samma ögonblick

är vattnet där

 

Foto: Unn Hjolhman

Pressröster

Det är en ful värld vi lever i. Men där finns också en skönhet som måste tas för sann (lex John Keats). Krook når fram till denna sköra skönhet i den här boken, i vad som verkar vara en formel för det som gör att vi överlever och uthärdar.

Bernur

 

Elsie Johansson priset till Krister Gustavsson

Priskommitténs motivering lyder: ”Krister Gustavssons författarskap omfattar både prosa och poesi. Språket är minerat med det oväntade och otänkbara. Krister Gustavsson skriver om livets stora frågor i vardag liksom fantasi: dikter med stor sprängkraft och livsavgörande betydelse.

Elsiepriset är Studiefrämjandets litteraturpris i Elsie Johanssons namn och tilldelas en författare i Uppsala län som skriver i Elsie Johanssons anda. Prissumman är på 20 000 kronor och delas ut i samarbete med Litteraturcentrum i Uppsala län

Foto: Johan Skirnir Gustavsson

Nya dikter av Jila Mossaed

Jila Mossaed

Jag tillhörde vindarna

Dikter

Inbunden

ISBN 978-91-85725-78-6

Vårt pris 200 kr

I Jila Mossaeds nya dikter hotar tystnaden i form av främlingskap och förgängelse. Döden ombeds att komma varsamt. Träden, havet och stenarna är poetens förtrogna. De ger skydd och utgör tysta vittnen till övermaktens framfart med natur och människor. Spirandet utmanar våldets profeter och despoter.

En svit tillägnas den fornpersiska gudinnan Anahita, som råder över fruktsamhet och vatten. Hon sänder regn över markerna och får mjölken att rinna till i mödrarnas bröst. När hon äntrar poetens rum blir myten levande verklighet. Arvet från urmödrarna är kroppsligt närvarande och förs vidare till världens alla upproriska döttrar.

Det är nära skymningen
Kvinnor i rött sörjer de döda

Erövrarna är borta
Kvar är döda kroppar
och krossade skulpturer

En äldre man går genom ruinerna
och skrålar om glädjens återkomst

Utanför templet
står en kvinna och sjunger rasande

Svär vid månens ansikte att
i Susa föder vi nya flickor
som kallas Anahita

Pressröster

För att läsa Mossaed måste man vara beredd att stanna upp. Dikternas auktoritet är inte tvingande, snarare milt metafysisk. Orden är sköra, de kräver att någon förstår språket och vill höra. Gör man det häpnar man snart, över hur hon kan teckna så fullödiga bilder med så få ord. Över hur metaforiskt tvetydiga, men intuitivt enkla hennes dikter samtidigt är. Över hur också uppgivenhet kan förmedla så mycket kärlek.

Lyra Ekström Lindbäck i Expressen

Jag tillhörde vindarna måste vara årets vackraste svenska boktitel, och den tillhör Jila Mossaed. /…/ Det är hennes tionde diktsamling på svenska. Hon skriver en poesi som på ett sätt kunde kallas tidlös, men samtidigt – samtidigt! – är den starkt beroende av den tid som den är tillkommen i. I dikterna finns något som kunde kallas kosmisk kärlek, en vid definition som överskrider alla begränsningar. Överlag uppehåller sig Mossaed vid gränstillstånd, vid förvandlingar, vid transcendens. Hon skriver utförligt om drömmar och hur språk både kan förloras och erövras. Allt det här utförs med varsam men konsekvent hand – en hand som pekar ut en färdriktning för poesin, en riktning som inte sviker eller tvekar, ens när språket blir ett gap som hotar att svälja dig i mörkret. Där blir kärleken det enda som inte gör ont, och språket det enda som får oss att överleva

Bernur

Duet i Mossaeds dikter väcker en otålig lust i mig att sätta samman och förstå. Kanske är det också diktens och poetens drivkraft – att försöka sammanföra det som har delats, närma sig det avskuret andra i hopp om att förlora sig där och övervinna ensamheten.

Ylva Gripfeldt i Örnen och Kråkan

I den första av de fyra sviterna som utgör Jila Mossaeds ”Jag tillhörde vindarna” finns en så fantastiskt vacker dikt, kanske den vackraste jag läst i år:

”Du ser ut som

en bortglömd ocean

när du sover

Kärl för kärl

häller jag dig

i mitt hjärta

En dag vaknar du

i djupet av mig”

Jag får lust att använda dikten, skicka dikten till den jag är kär i, rycka dikten – på ett möjligen brutalt vis – från boksidan. Den går att läsa som en kärleksdikt, som en öm dikt, men lika möjlig är den att läsa som en dikt om erövring och förlust. Vem är det som iakttar vem?Är det ett tudelat jag som dricker sig själv? Hur är det att vakna ”i djupet av mig” – är det en trygg plats, eller ett fängelse?

Hanna Johansson i SvD

Sådan är denna diktsamling, en spegelsal där verklighet och myt, samtid och historia reflekteras i varandra och för läsaren i en evig dialog. Scheherazade öppnade var natt upp sin fantasi och skaparkraft, var natt räddade hon världen åt morgondagen. Jag tillhörde vindarna är en nattlig bok, en poets förtvivlade försök att genom dikt och berättelse göra motstånd mot den mörka övermakt som finns inom och utom en människa. Det är en ojämn kamp, sådan är världen, och den vackra, fascinerande färden mot mörkret slutar i en ovisshet som trots allt kan innefatta en aning hopp.

Arne Johnsson i Tidskriften Balder

Språket präglas av en oerhörd stringens. Stroferna är – som så ofta hos Mossaed – relativt enkla vid en första anblick, men därunder göms något mycket större när läsaren väl stannar till. /…/ I all sin lätthet framstår ”Jag tillhörde vindarna” stundtals som en bedrift av yppersta klass, med Anahita, fruktbarhetens och vattnets gudinna, som ledstjärna.

Gabriel Zetterstrtöm i DN

Foto: Eva Bergström

Jila Mossaed är ledamot av Svenska Akademien. Hon har gett ut ett flertal
diktsamlingar, senast Orden är försenade (2021). Bland utmärkelser kan nämnas Jan Fridegård-priset (2018), Karl Vennbergs pris (2019), Erik Lindegrenpriset (2019) och Werner Aspenströmpriset (2023).

Nya dikter av Kristofer Folkhammar

Kristofer Folkhammar

Måla

Dikter

Inbunden

ISBN 978-91-85725-76-2

Vårt pris 200:-

Att återvända är omöjligt. Ändå prövar Kristofer Folkhammar i sin nya diktsamling att genomkorsa ett småländskt barndomslandskap. Det är en sårig topografi där trevande sexualitet utmanas av latent våld. Måla är ett poetiskt universum där kött och känslor bär den älskande. Vardagssol får honom att lyfta över markerna.

Pressröster:

Folkhammar visar att det privata kan bära det universella i en attraktion: åsynen av någon som glittrar och att det finns någon som ser det, men som inte ges tillträde. /…/ Jag har svårt att föreställa mig SD-anhängare läsa Folkhammars dikter med behållning.

Bernur

Sugrörsbred”, ja. Dikten är påfallande rik på munnar. Dessa spottar, kysser, andas och suger på karameller (och förknippas ju i allmänhet med motståndskraft: man ”biter ihop”, man ”sväljer” en oförrätt …). ”Långt bak / i den store killens / breda hals” sitter dessutom ”en hemlig körtel”. Detta oemotståndligt hiskeliga ord inkarnerar den rödglänsande och lite genanta kroppslighet som genomsyrar bildspråket. I den fjärde sviten, den fantastiska ”Enkel mylla”, blir det tydligt hur även stumma föremål äger en sorts liv, som de ju ofta gör i barnets (och poetens) fantasi: ”Solen följde människorna genom samhället.

Rebecka Kärde i Aftonbladet

Kanske kan man faktiskt säga att hela författarskapet här kommer tillbaka, och kommer till tals, i delvis nya kläder. Samtidigt ter sig ”Måla” som ett måhända inte särskilt stort, men ändå spännande kliv i en bitvis ny riktning – och som ett verk det är svårt att bli riktigt klar med eller klok över. Framför allt är detta en diktsamling som blänker, och bitvis bländar, med sin skarpa och vackra klarhet.

Sebastian Lönnlöv i SVD

Det mest vardagliga skimrar med en stram och nykter exakthet som för tankarna till Bodil Malmstens dikt ”Döden 1986”. Språket och meningarna flyter fram i magnetisk imperfekt, med samma koncisa tillvägagångssätt som i tidigare nämnda roman.

Gabriel Zetterström i DN (romanen han nämner Kristofers förra bok Är det barnen, baby?)

Vi är så långt hemifrån nu
ljuset i vårt söta splitter
från en gammal horisont
den lyste som en hemlig bensinmack.

                                                                                            *

Det är en bildrik diktning, i vissa delar påfallande kroppslig, tydligt förankrad i tid och rum. Bitvis är det våldsamt och rått. Men hela sviten genomsyras samtidigt av ett upphöjt lugn, en högtidlighet, nästan salighet, som berör på djupet. Det finns, i bästa mening, något tranströmerskt över projektet – skarpa naturbilder som öppnar upp mot det såriga och sköra och allra mest heliga i existensen.

Amanda Svensson i Expressen

Foto: Eva Bergström

Kristofer Folkhammar är poet, prosaist och kritiker, född 1983 och bosatt i Malmö. Han har tidigare gett ut bland annat romanerna Magisterlekarna (Natur & Kultur, 2015) och Är det barnen, baby? (Natur & Kultur, 2021). Senaste diktsamlingen var I takt, inatt (Lejd, 2020).

Prisregn över våra författare!

Lejd gratulerar Krister Gustavsson, Emil Boss och Marie Tonkin:

Krister Gustavsson belönas av Albert Bonniers stipendiefond för diktsamlingen Varseblivningar som utkom på Lejd i våras. Prissumman är på 100 000 kr.

Foto: Johan Skirnir Gustavsson

Emil Boss, som under hösten kom ut med Kompression på Lejd, belönas av Samfundet De Nio med ett julpris på 50 000 kr.

Emil Boss. Foto Iso Lindh

Marie Tonkin, som under hösten kom ut med diktsamlingen Sulamits bekännelser, belönas av Samfundet De Nio med ett julpris på 50 000 kr.

Foto: Michael Reda

Prisad formgivning!

Lejds eminente formgivare Anders Weidar, förlag och tryckeri har prisats av Svensk Bokkonst för Georg Trakl Bävande under höstliga stjärnor. Motiveringen lyder: ”Exemplarisk poesivolym i pappersval, tryck och bindning. Så här ska en poesibok se ut!”

Bokförlaget Lejd har sedan starten för 25 år sedan månat om litterärt innehåll, form, papper och bindning i lycklig förening. Boken ska vara ett handgripligt föremål, vars form ger uttryck för textens andemening.

Tisdag 24 november tog Anders Weidar emot diplomet och samtalade med Yukiko Duke på Kungliga Biblioteket i Stockholm.