Georg Trakl (1887–1914) hör till de största tyskspråkiga diktarna. Med sin symboltyngda och färgmättade poesi kom han att bli en förgrundsgestalt inom expressionismen. Relationen mellan himmel och jord, de gudomliga och de döda är ett återkommande tema i dikterna. Här finns gestalter som främlingen, den föräldralösa, gossen, ängeln och systern. Dystra scenerier där förruttnelse och död är ständigt närvarande. Trakl lyckas förbinda det ljuvaste skira med det mest brutala. Vägen mellan liv och död öppen för kommunikation, de avlidna vill oss något. Så även de ofödda. För tolkning och urval står Camilla Hammarström. Magnus Halldin har skrivit en inledning.

 

 

I EN GAMMAL SLÄKTBOK

Ständigt vänder du åter melankoli,
o den ensamma själens saktmod.
En gyllene dag glöder mot sitt slut.

Ödmjukt böjer sig den tålmodiga för smärtan
fylld av välljud och milt vansinne.
Se! det skymmer redan.

Natten vänder åter och en dödlig klagar
och en annan känner medlidande.

Bävande under höstliga stjärnor
böjer sig huvudet djupare för varje år.

Pressröster om Bävande under höstliga stjärnor:

”Jag kommer att återvända till denna vackra översättning många gånger.”

Gabriel Itkes Sznap, Aftonbladet

”Till sist, några ord om översättningen. Den är vad jag kan bedöma väldigt fin: ambitiös, ordentlig, noggrann, självständig. Här förlitar jag mig på hur dikterna helt enkelt låter på svenska – med de tidigare översättningarna – både av Trakl och de hon har utfört på Rilke – i minnet tycker jag att Hammarström har utvecklats mot ett allt starkare idiom. Det här är poesi som låter väldigt bra på svenska, och det är ytterligare något som med självklarhet motiverar den här bokens existens. För nya översättningar syresätter den svenska litteraturen.”

Bernur

”Under läsningen av Bävande under höstliga stjärnor är mitt samlade intryck att
Hammarström med stort gehör fångar vad som för mig är pulsen i den
traklska dikten.”

Alexander Svedberg, Örnen & Kråkan