Nya dikter av Jila Mossaed

Jila Mossaed

Jag tillhörde vindarna

Dikter

Inbunden

ISBN 978-91-85725-78-6

Vårt pris 200 kr

I Jila Mossaeds nya dikter hotar tystnaden i form av främlingskap och förgängelse. Döden ombeds att komma varsamt. Träden, havet och stenarna är poetens förtrogna. De ger skydd och utgör tysta vittnen till övermaktens framfart med natur och människor. Spirandet utmanar våldets profeter och despoter.

En svit tillägnas den fornpersiska gudinnan Anahita, som råder över fruktsamhet och vatten. Hon sänder regn över markerna och får mjölken att rinna till i mödrarnas bröst. När hon äntrar poetens rum blir myten levande verklighet. Arvet från urmödrarna är kroppsligt närvarande och förs vidare till världens alla upproriska döttrar.

Det är nära skymningen
Kvinnor i rött sörjer de döda

Erövrarna är borta
Kvar är döda kroppar
och krossade skulpturer

En äldre man går genom ruinerna
och skrålar om glädjens återkomst

Utanför templet
står en kvinna och sjunger rasande

Svär vid månens ansikte att
i Susa föder vi nya flickor
som kallas Anahita

Pressröster

För att läsa Mossaed måste man vara beredd att stanna upp. Dikternas auktoritet är inte tvingande, snarare milt metafysisk. Orden är sköra, de kräver att någon förstår språket och vill höra. Gör man det häpnar man snart, över hur hon kan teckna så fullödiga bilder med så få ord. Över hur metaforiskt tvetydiga, men intuitivt enkla hennes dikter samtidigt är. Över hur också uppgivenhet kan förmedla så mycket kärlek.

Lyra Ekström Lindbäck i Expressen

Jag tillhörde vindarna måste vara årets vackraste svenska boktitel, och den tillhör Jila Mossaed. /…/ Det är hennes tionde diktsamling på svenska. Hon skriver en poesi som på ett sätt kunde kallas tidlös, men samtidigt – samtidigt! – är den starkt beroende av den tid som den är tillkommen i. I dikterna finns något som kunde kallas kosmisk kärlek, en vid definition som överskrider alla begränsningar. Överlag uppehåller sig Mossaed vid gränstillstånd, vid förvandlingar, vid transcendens. Hon skriver utförligt om drömmar och hur språk både kan förloras och erövras. Allt det här utförs med varsam men konsekvent hand – en hand som pekar ut en färdriktning för poesin, en riktning som inte sviker eller tvekar, ens när språket blir ett gap som hotar att svälja dig i mörkret. Där blir kärleken det enda som inte gör ont, och språket det enda som får oss att överleva

Bernur





Foto: Eva Bergström

Jila Mossaed är ledamot av Svenska Akademien. Hon har gett ut ett flertal
diktsamlingar, senast Orden är försenade (2021). Bland utmärkelser kan nämnas Jan Fridegård-priset (2018), Karl Vennbergs pris (2019), Erik Lindegrenpriset (2019) och Werner Aspenströmpriset (2023).