Marie Tonkins nya diktsamling undersöker berättelsen om den romantiska kärleken mot en fond av legend och faraoniska myter. Nuet och forntiden krockar när farao Hatshepsut i en svit på sapfisk strof går ut ur sin grav och reser i ett samtida Egypten. I dialog med biblisk kärlekspoesi tematiseras närhet och främlingskap, exil och mörker, minne och dröm. Med förhöjd innerlighet söks kärlekens vinddrag över den omstörtande tiden.

Så lätt skulle jag kunna framkalla dig
igen från den tiden, men gör det bara
sällan, som om den långa exponeringen
skulle blända för skarpt.

Bergen mörknar i tunga veck. I dina ögon inverteras
natten. Över tusentals år av utslocknade kulturer
reste jag till dig. Plankton tändes i vattenbrynet,
som pärlor ur någon ilandfluten legend.

Säg vilket mörkerrum vi besökte,
du som mötte mig vid bussen en Sinaikväll
och de kringdrivande muserna
la sig sida vid sida på stranden.

Marie Tonkin har de senaste åren givit ut en handfull diktsamlingar, senast Den dyrbaraste färgen eller Vad Hendrickje sa till Rembrandt (Black Island 2022). Hon har översatt ett dikturval av Else Lasker-Schüler, Pärlor ur min krona (Lejd 2022) och dikter av den walesiska poeten Menna Elfyn, Cellängel (Black Island 2023).

Pressröster:

Den myllrande, täta och liksom fuktiga strömmen av metaforer är aldrig dunkel, utan klargörande; att läsa Tonkin är som att lyfta fotopappret ut framkallningsvätska och se bilden tona fram. ”Min panna är av koppar, / men mitt hjärta / är mjukt som en kokt rova”, skriver hon, och det är en underbar rad, skälvande både av bibliskt allvar och praktisk vardag.

Josefin de Gregorio, Svenska Dagbladet

Vald till en av årets bästa böcker i Sydsvenska Dagbladet av Maria Küchen:

Marie Tonkins femte diktsamling har inspirerats av Höga Visan, Bibelns mest erotiska bok. Sulamit var kung Salomos älskade, men här rör hon sig också i nuets Kairo. De glittrigt täta dikterna om henne bör avnjutas långsamt som pralinerna i finaste guldasken.

Den bok av Tonkin som Sulamits bekännelser allra mest anspelar på är den besynnerliga medeltidspastischen Korsfararen från 2021. I sin nya bok har hon renodlat sitt bildspråk, vässat sina redskap till det yttersta. Det är en anmärkningsvärd utveckling: om jag tyckte att hon tidigare var ett ovanligt inslag, börjar hon mer och mer framstå som ett ovärderligt inslag – en lysande poet, med ett unikt anslag och en intensiv tilltro till de poetiska verkningsmedlen. Hon gör det omöjliga möjligt med denna expansiva men enhetliga diktsamling.

Bernur

Tonkins skriftspråk är välskrivet och doftar av svunnen tid, romantik och eftertanke. Det är lekfullt och allvarsamt, högtidligt och prosaiskt, allt samtidigt. Omslaget är enkelt och grafiskt formgivet med en bild från fornegyptisk mytologi: Horus-ögat. En bok att långsamt njuta sig igenom, sida för sida.

Liv Wentzel, BTJ