Nu finns Åttonde landet av Jila Mossaed på franska! Det är den andra diktsamlingen av Jila Mossaed på franska i översättning av Françoise Sule.

Jila Mossaeds klara skrivande, utan minsta konstgrepp, tar det vardagliga från dess primära funktion och klär det i förtrollning och magi (…) Två hav och två kontinenter skiljer henne från ett land som ständigt skrivs och skrivs om. Åttonde landet överskrider alla gränser.

Vénus Khoury-Ghata

Prix Goncourt de la poésie

Poeten och akademiledamoten Jila Mossaed får 2023 års Werner Aspenströmpris. ”Hon ger oss diktens källvatten, till tröst och klarhet”, står det i prismotiveringen. Jila Mossaed är den 18:e pristagaren i ordningen.

Lejd gratulerar!

Marie Tonkin

Sulamits bekännelser

Dikter

Inbunden

ISBN 978-91-85725-74-8

Vårt pris 200:-

Utkommen 2023

Marie Tonkins nya diktsamling undersöker berättelsen om den romantiska kärleken mot en fond av legend och faraoniska myter. Nuet och forntiden krockar när farao Hatshepsut i en svit på sapfisk strof går ut ur sin grav och reser i ett samtida Egypten. I dialog med biblisk kärlekspoesi tematiseras närhet och främlingskap, exil och mörker, minne och dröm. Med förhöjd innerlighet söks kärlekens vinddrag över den omstörtande tiden.

Så lätt skulle jag kunna framkalla dig
igen från den tiden, men gör det bara
sällan, som om den långa exponeringen
skulle blända för skarpt.

Bergen mörknar i tunga veck. I dina ögon inverteras
natten. Över tusentals år av utslocknade kulturer
reste jag till dig. Plankton tändes i vattenbrynet,
som pärlor ur någon ilandfluten legend.

Säg vilket mörkerrum vi besökte,
du som mötte mig vid bussen en Sinaikväll
och de kringdrivande muserna
la sig sida vid sida på stranden.

Marie Tonkin har de senaste åren givit ut en handfull diktsamlingar, senast Den dyrbaraste färgen eller Vad Hendrickje sa till Rembrandt (Black Island 2022). Hon har översatt ett dikturval av Else Lasker-Schüler, Pärlor ur min krona (Lejd 2022) och dikter av den walesiska poeten Menna Elfyn, Cellängel (Black Island 2023).

Pressröster:

Den myllrande, täta och liksom fuktiga strömmen av metaforer är aldrig dunkel, utan klargörande; att läsa Tonkin är som att lyfta fotopappret ut framkallningsvätska och se bilden tona fram. ”Min panna är av koppar, / men mitt hjärta / är mjukt som en kokt rova”, skriver hon, och det är en underbar rad, skälvande både av bibliskt allvar och praktisk vardag.

Josefin de Gregorio, Svenska Dagbladet

Vald till en av årets bästa böcker i Sydsvenska Dagbladet av Maria Küchen:

Marie Tonkins femte diktsamling har inspirerats av Höga Visan, Bibelns mest erotiska bok. Sulamit var kung Salomos älskade, men här rör hon sig också i nuets Kairo. De glittrigt täta dikterna om henne bör avnjutas långsamt som pralinerna i finaste guldasken.

Den bok av Tonkin som Sulamits bekännelser allra mest anspelar på är den besynnerliga medeltidspastischen Korsfararen från 2021. I sin nya bok har hon renodlat sitt bildspråk, vässat sina redskap till det yttersta. Det är en anmärkningsvärd utveckling: om jag tyckte att hon tidigare var ett ovanligt inslag, börjar hon mer och mer framstå som ett ovärderligt inslag – en lysande poet, med ett unikt anslag och en intensiv tilltro till de poetiska verkningsmedlen. Hon gör det omöjliga möjligt med denna expansiva men enhetliga diktsamling.

Bernur

Tonkins skriftspråk är välskrivet och doftar av svunnen tid, romantik och eftertanke. Det är lekfullt och allvarsamt, högtidligt och prosaiskt, allt samtidigt. Omslaget är enkelt och grafiskt formgivet med en bild från fornegyptisk mytologi: Horus-ögat. En bok att långsamt njuta sig igenom, sida för sida.

Liv Wentzel, BTJ

Freke Räihä

Stanna kvar

Roman

Häftad

ISBN 978-91-85725-75-5

Vårt pris 200:-

Utkommen 2023

Olof staplar ved. Först på Bolaget, sedan hemma. Ved måste en ha. Och ved så det räcker, och ved till i morgon, och till om det blir kallt. Såga, klyva, stapla, täcka, torka.

Det är 1945 i en västerbottnisk kustby. Lilian och Margareta försöker dölja sin innerliga kärlek, även för varandra. Margareta sörjer sin far, och hennes mor Tua begraver sin sorg i tankar och sysslor. Alf drömmer sig bort från trakten och sin våldsamme far, men han älskar sin mor Moa och sömmerskan Lia. Freke Räihäs debutroman efter ett flertal diktsamlingar är en kollektivroman som porträtterar ett strängt hierarkiskt samhälle där skogsbolaget regerar med landsfiskalen som förlängd arm. Men ett motstånd gror bland arbetare, folkmusiker och poeter i spe. Alltmedan Bergstöten hoar sitt »Hu bror« och varslar om mörka tider för alla.

Freke Räihä är bosatt i Degeberga på den skånska östkusten. Han är poet, skrivpedagog och översättare med rötter i Västerbotten och Karelen. Sedan debuten 2001 har Räihä gett ut ett tjog diktsamlingar, bland andra Hem för vård och boende (2017), Vittnesbörda (2018) samt Skisser ur det finska, det ödsliga skånska, ja från Västerbotten (2020). Stanna kvar är hans första roman.

Pressröster om Stanna kvar:

Det här är en underbar bok, inte så lång men fylld av så mycket. En finstämd skildring av sorgen efter en make och far, lojaliteten arbetskamrater emellan, vänskapen mellan kvinnor, viljan att stärka och lyfta varandra. Naturbeskrivningar som nästan doftar av saltvatten och tallbarr. Kärva dialoger med dialektala inslag som påminner om Sara Lidmans klassiska verk om människor i norr. Räihäs prosa skälver av poetiska vändningar, det är mycket vackert…

Pia Lindestrand, Tidskriften Klass 

Kortromanen Stanna kvar passar väl in i den trend med kärva landsbygdsskildringar som vuxit sig stark i svensk litteratur. Här möter vi mord, ond bråd död och sexuella övergrepp. Det lilla samhället och dess på̊ olika vis problematiskt sammanbundna människor står i fokus. Meningarna är korthuggna med dialektala inslag. Språket är poetiskt med en kärvhet som speglar innehållet. Freke Räihä (f. 1978) har tidigare gett ut poesi. Här debuterar han som romanförfattare med en genomarbetad, välskriven och språkligt prydlig berättelse.

Michael Nyhaga, BTJ

Att Freke Räihä är poet märks i hans språk med dialektala inslag. Språket är levande, ibland hisnande vackert i sin enkelhet, som när han skriver: ”Fiskarens stig är i havet”.

Anna Rudberg, UNT 

Freke skriver fram miljön med säker hand och målar trovärdigt upp de personer som befolkar området; ger dem kropp och själ och historia och röst – en röst som är den enda tänkbara. Stil och handling går hand i hand och utan den förstnämnda hade den andra förlorat något väsentligt. 

Robert Myhreld i Tidskriften Horisont.

Emil Boss

Kompression

Dikt

Inbunden

ISBN 978-91-85725-73-1

Utkommen 2023

Vårt pris: 200:-

I en magnetisk kapitalackumulation exploateras människokroppar. Emil Boss nya diktsamling kretsar kring en ekonomisk rörelse i tiden, där saker pressas samman, avstånden till billig arbetskraft kapas och kostnader dumpas. Fram träder ett nutida slaveri som leder tankarna bakåt till tiden före arbetarrörelsens landvinningar. Dikten ger röst åt utsatta migrantarbetare, som berättar om ovärdiga arbetsförhållanden och rättslöshet. De kompakta och sammanpressade dikterna samspelar med arbetarnas röster i en helhet som även innefattar bildkollage vilka återger arbetsprocesser och kroppar i den systematiska rovdriften på levande människor. 

Ur Kompression:

Efter fyra månader bad jag om att få ledigt. Javisst, sa han. Du får två̊ dagar per månad, men då måste din fru också̊ börja jobba. När jag var ledig tog chefen mig till sin villa i Huddinge. Jag målade om fasaden, jag skötte trädgården och serverade gäster på̊ några fester. När han ville sparka mig böjde jag mig ner och kysste hans skor. Jag bönföll honom för min dotters skull. Hon går i skolan här och vi blir utvisade om jag får sparken. 

Pressröster om Kompression:

Det är effektivt: som läsare tycker man sig se Mall of Scandinavia som en modern Keops pyramid, bärskogar som samtida bomullsplantage och trälar på elmoppe. Det är experimentellt, men så lättillgängligt att en nyanländ skulle kunna stava sig igenom texten. På så sätt får Boss mig att tänka på 1930-talets kortlivade försök till ”socialmodernism”. Där formexperimenten inte syftade till att skriva för en liten elit – utan att håva in de uthungrade massorna i litteraturen.

Rasmus Landström, Aftonbladet

Ändå är ”Kompression” en sällsam, förtvivlad upplevelse, som i sin helhet lyckas förmedla information om arbete, orättvisa, om skuggsamhällen och vi människor som utnyttjar eller utnyttjas i det, med säreget rå kraft.

Valerie Kyeyune Backström, Expressen

Boss skriver sina kommentarer på ett ödmjukhetens språk som klarar av att ducka för inställsamheten. Successivt framträder en allt mer oskön historia, där den gemensamma nämnaren är människors utsatthet och underläge. Och hur detta utnyttjas av en profithungrig värld. 

Bernur

Det krävs en särskild kunskap om människors levnadsvillkor för att kunna omsätta den till så drabbande poesi. Det här är dikt som vill någonting, men som samtidigt vägrar tumma på stilistiken.

Elina Pahnke, Sydsvenskan

Boss inngår i den svenske arbeidarlitterœre tradisjonen. Han er rett og slett blant dei vigtigaste representantane for den i samtida. Med ”Kompression” forsterkar han den stillinga, men han er framfor alt ein fornyar av arbeidarlitteraturen.

Magnus Nilsson, Klassekampen

Orden biter sig fast. Språket är laddat och precist. Läsningen drabbar mig, gör mig andäktig. Uttrycken som befäster vår tid möter spröd lyrik i perfekt avvägning, vittnesmål läggs till vittnesmål – det är krasst och konkret …

Helena Gillinger, Klass

Emil Boss debuterade med diktsamlingen Vad avlägsna vi ser ut man kan knappt tro att det är vi (Bonniers 2011). Senaste diktsamlingen Acceleration(Lejd 2017) fick ett mycket positivt mottagande och sattes även upp som pjäs på Teater Tribunalen (2019). Samlingen gör upp med New public managements nyspråk och gestaltar den fackliga kampen på Systembolaget samt arbetsförhållandena på vingårdarna i Sydafrika. Han har även givit ut Sydafrikanskt vin: en annorlunda vinbok (Federativs förlag 2019).

Emil Boss är engagerad i arbetarrörelsen och skriver återkommande för Byggnadsarbetaren, Arbetaren och norska Klassekampen. 2021 var han med och startade fackföreningen Solidariska Byggare som arbetar med migrantarbetare i byggbranschen.

Svenska Akademien har beslutat att Doblougska priset 2023 skall tillfalla de norska författarna Brit Bildøen och Gunnar Wærness samt de svenska författarna Krister Gustavsson och Kerstin Norborg. Prisbeloppet är 200 000 svenska kronor per mottagare.

Krister Gustavsson, född i Skövde 1952 och bosatt i Uppsala, är författare och bibliotekarie. Han debuterade som poet med diktsamlingen Nova (1975). 1987 kom romanen ”…bak Himalajas rand…”. Hans senaste diktsamlingar är Andningsbok – Landskapsbok (2013), Toposatopicus (2020) och Varseblivningar (2023). Bland hans prosa märks essäboken Vindbro (2010) och romanen Eldstekel (2016). Gustavsson mottog 2010 Uppsala Landstings kulturstipendium för litteratur. Han nominerades 2021 till Sveriges Radios Lyrikpris för Toposatopicus.

Svenska Akademien har beslutat tilldela Lars Hermansson Gun och Olof Engqvists stipendium för år 2023. Stipendiebeloppet är på 200 000 kronor.

Lejd gratulerar!

Lars Hermansson

Handen fingret rymden

dikt dröm essä

Häftad

ISBN 978-91-85725-69-4

Utkommen 2023

Nu 100:-

Lars Hermanssons nya bok är en hybridbok där dikt, dröm och essä närmar sig samma tematik från olika håll: Hur tillbringa sitt allt kortare liv i en civilisation vars ändlighet tycks allt mer uppenbar? Vem ska sköta drömkrematoriet? Vad kan man inte köpa på Blocket Sörmland?

En liten stark hand 
en stor svag 
i ett avlägset land
på samma dag
i samma vind
men åt olika håll 
en avlägsen kind
ett tomt protokoll

Lars Hermansson, född 1961, är författare och litteraturkritiker och driver konst – och litteraturscenen Bie biennal i sitt sädesmagasin i Bie. Han skriver både dikt och prosa. Handen fingret rymden är hans tolfte bok.

Pressröster om Handen fingret rymden:

Men i den här bokens första svit (av fem) framträder istället en oförblommerad sårbarhet som utifrån sin plats i texten – människans sista dagar – blir fullkomligt förkrossande. I ”Handen fingret rymden” tycks två nätter göra sig gällande: mänsklighetens, den som har att göra med de undergångshot vi står inför att göra, och den enskilda människans, den som har tid kvar på jorden men också hunnit leva ett långt liv.

Kristoffer Appelvik Lax, Lyrikvännen

Anders Kappel

Konstbok

Inbunden. 96 sidor

Svensk text av Carolina Söderholm

Engelsk översättning av Richard G Carlson

Form av Patric Leo

ISBN 978-91-85725-72-4

Vårt pris 300:-

Utkommen 2023

Intresset för konstens förmåga att nå en mottagare har kännetecknat Anders Kappels arbete från start. Han började ställa ut långt innan han tog examen från Konsthögskolan i Stockholm 1987. Hellre än att låta sitt arbete mogna i ateljéns slutna sfär ville han se hur det samspelade med publiken. För Kappel har det aldrig varit frågan om någon envägskommunikation. Oavsett hur självklart ett verk kan framstå i sin skenbara enkelhet bygger det på en medvetenhet om att dess betydelse blir till i mötet med betraktaren. Ledigt kan han inkludera logotyper, varumärken och leka med populärkulturens och den grafiska designens språk. Fast knappt hinner man snudda vid den tillfredsställelse som igenkänningen ger, innan han lågmält men effektivt underminerar dess slagkraft.

Text ur Anders Kappel av Carolina Söderholm, konstvetare och kritiker

Anders Kappel (född 1956) har gård och ateljé i Rörum på Österlen. Han studerade på Kungliga Konsthögskolan 1982–87 och har haft en mängd separatutställningar både i Sverige och utomlands, exempelvis på Malmö Konsthall och Galleri Hartwich i Tyskland. Anders Kappel finns representerad i samlingarna hos Moderna Museet, Göteborgs Konstmuseum, Tomelilla Konstsamling samt flera andra institutioner. Han har gjort ett antal offentliga verk i Stockholm – som Geohuset på Frescati, Södersjukhusets entré och Citybanan/Odenplan.

Sidor ur boken:

Pressröster om boken:

Efterordet, som publiceras både på engelska och svenska, ger läsaren ledtrådar till hur verken kan tolkas och sätter in Kappel i en tradition där både svenske Öyvind Fahlström och den ryske abstrakte målaren Kazimir Malevitj nämns. Anders Kappel är en trevlig bok, lämplig både som första möte med konstnärskapet, eller som en påminnelse för den som redan är bekant med det.

Halvar Halvarson i BTJ

Lina Hagelbäck

Poetskötsel

Diktroman

Häftad

ISBN 978-91-85725-71-7

Utkommen 2023

Nu endast 150:-

Är det alls möjligt att förstå någon annan, sig själv, sin djurlika ensamhet. Att räta på sig och vika ihop sig i ett och samma andetag, cigarettrök blir kvar, ett levande nej. Vad har man inte hoppats av henne, hur har man inte blivit besviken.

I sin diktroman Poetskötsel skildrar Lina Hagelbäck sessioner mellan en psykoterapeut och en patient i ett laddat drama med mörka undertoner. Här gestaltas med lyrisk skärpa och svart humor tillvarons bråddjup och poesins kraft som överlevnadsstrategi och som ett språk för kärlek.

Lina Hagelbäck debuterade med den prosalyriska Violencia (2013) som nominerades till Borås Tidnings debutantpris. Hon har sedan gett ut både prosalyrik och dikter. Senaste boken är Kometkarta (2021). Lina Hagelbäck har belönats av Samfundet De Nio och fått Kallebergerstipendiet av Svenska Akademien.

Pressröster om Poetskötsel:

Men även om ”Poetskötsel” hade behövt sovras skulle jag absolut inte ha velat vara utan de dråpliga beskrivningarna av den svenska litteraturvärlden. För diktjaget är poesin allt: hon lever med den, andas genom den och citerar kollegor, döda som levande. Men inte ens poesin är en frizon, utan har sina egna uppföranderegler. ”Hur sätta på sig korsetten av poetisk konvenans i anständiga rum” undrar hon. Även här känner hon sig för vild och intensiv och pratar avundsjukt om ”de svala poeterna” som ”sitter säkert i sina avskalade maneger”.

Det finns en ödslighet i de beskrivningarna som är hjärtskärande. Lina Hagelbäcks lyriska journal visar hur svårt det är att försöka hitta en tillåtande plats att leva på.

Åsa Beckman i Dagens Nyheter

Hagelbäcks språk sväller och bultar och har ett närmast desperat anslag. Känslorna är heta och förmedlas genom ett särpräglat och oemotståndligt bildspråk. Låt oss kalla det maximalism, eller ”bildeufori” för att använda berättarjagets eget ord. Jag är vilt förälskad i hur Hagelbäck förmår omsluta så väl glödande längtan som avgrundsdjupt lidande, förödande svart självhat och stum skam. 

Alice Hansen, Sydsvenskan

Om det tidigare varit patos som varit härskande i Hagelbäcks böcker ser jag en stark dragning mot logos här, eller en drift mot ett förnuftsstyrt tänkande som kan stadga upp känslostormarna. Jo, nog kan jag i den här bokens början uppleva en viss brist på styrsel, men det blir stabilare allt eftersom. Det är en stabilitet som är nödvändig för att bemöta den ångest som hela tiden finns i vår närhet, och Hagelbäck påminner hur nära vi har till sammanbrottet. Jag läser hennes bok som en manual i levnadskonst, som ett motgift mot det onda. Och logos tränger inte heller helt undan patos – här finns dramatik så det räcker och blir över.

Om hennes pappa liksom tidigare fungerar både som hämsko och inspiration, måste jag säga att det är oerhört inspirerande att läsa Lina Hagelbäck, oavsett om det ska kallas poesi eller prosa eller hybrid. Det är en egen plats, och där vistas jag mer än gärna. Den förefaller stiliserad, men vid närmare bekantskap bereder den utrymme för det tredimensionella, det snygga, det effektfulla. Men också ges plats för det farliga: hon skriver en litteratur vars leende är mörkt.

Bernur